Liten livskris

Jag kom in på din blogg av en ren händelse och nu har jag hjärtklappning. Jag har mycket problem med min mage. Svullen 6 av 7 dagar, så svullen så jag inte kan ha tighta jeans, eller ja, knappt byxor som inte ens är tighta. jag klär mig numer helst i klänningar, aldrig åtsittande. Jag tycker mycket om att laga mat så jag har stort intresse i vad jag äter och det slinker ner mat från alla hörn av världen, oftast nyttiga såsom kycklingfile, rotfrukter, vit fisk, lax, nötfärs, mycket färska grösnaker, massor av frukt, kvarg, naturell yoghurt (alltid laktosfritt i mejeriväg eftersom jag fått bekrfätat laktosintolerant för 7 år sedan, så det beror inte på laktosen att jag är svullen). Det påverkar livet väldigt mycket då det även gör ont, speciellt om jag nu ändå haft byxor på mig...då vill jag bara hem efter jobbet och lägga mig på rygg och andas lugnt lite så jag kan fortsätta dagen. Äter jag inte på 3-4h är det katastrof, så jag måste alltid se till att ha något till hands och en frukt räcker inte. Det som jag märkt är att jag mår något bättre vid regelbundet ätande, men det spelar verkligen ingen roll om det är hamburgare eller kyckling, jag får ont hur "nyttigt" jag än försöker äta. Det är det som börjar gå mig på nerverna, eller har gått mig på nerverna för länge sedan. Ibland upplever jag även att jag inte kan ta djupa andetag nr i magen, har aldrig andnöd alls, men just de djupa andetagen tar stopp. På senare tid även kramp när jag är ute och springer, något som annars vanligen hjälper mot svullenheten sätter nu stopp för det krampar (ibland, inte ofta). En doktor tittade på mig i 2 minuter och skrev ut omeprazol, för kronisk magkatarr. Hjälpte noll. Nu är jag på gång igen och han vill skicka mig på KBT. "Du är 27 år, har fin färg i hyn och kan föra en dialog med mig helt felfritt, det är inga fel på dina lungor. Detta är något typiskt kvinnligt. Troligen IBS, men jag ska skicka dig på KBT också" Dessutom är ni kvinnor så ofta påverkade av media om hur en slank kropp ska se ut, så blir det bara värre av det". Så sa han, den senaste doktorn.

Nog har jag kroppsnoja, kan vara relativt nöjd emellanåt, är 167 lång och väger 67kg så jag vet, det är fullständigt normalt. Men när man är svullen 6 av 7 dagar och känner sig som en heffaklump med smärta då får man lätt för sig att man är rätt så osexig också.

Vad hade du för problem innan du fick din diagnos,hur sattes din diagnos...?

Ursäkta min långa kommentar...men jag blir så ärdd när jag läser...

Kära Ladybird,
jag tänkte också så, att kriserna slutar väl upp ett tag efter de (för mig) ganska jobbiga åren runt 20-strecket? Men jag tror att de kommer då och då, men vi lär oss att hantera dem bättre! När den första kärleken kraschade trodde jag att det var det tåget...vad återstår nu? Och så möter man ett par år senare någon som man inte kan förstå kan gå omkring som singel! Efter en tid inser man att ALLA har sina sidor, och att jag bara måste bestämma mig for om vi har samma mål, värderingar och drömmar med våra liv, om det vi har är något att kämpa för.Spelet får hela tiden nya regler! Och en del gamla trista försvinner också, de tappar sin laddning för oss.

Vad jag vill säga är att du kommer att komma stärkt ur det här också, precis som du gjort tidigare!Tänk om livet liksom var "klart" nu!? Att det bara var att luta sig tillbaka nu. Vad tråkigt vi skulle få efter ett tag...även om det är smärtsamt av och till.
Jag tycker att det var det värsta jag varit med om var när jag fick UC för två år sedan. Men kanske har jag blivit bättre på att uppskatta min lilla familj, växterna i min trädgård, solen som ibland skiner på ett sätt som andra inte kanske förmår?

Din blogg är inte till för oss, det är du som skriver på dina villkor. Låt allt vila tills du känner för att prata med oss igen, att skriva, laga mat och experimentera. Läk och lev ditt liv på DINA villkor. Så måste det bara vara....och hoppas att din mage snart lugnar ner sig.

En stor kram från Sara

Hej, måste bara kommentera Petras inlägg ovan också och hoppas att det är ok.

Petra, du skriver att det är ok för din mage att äta mjölkprodukter eftersom de är laktosfria. MEN man kan vara känslig för annat än laktos i mjölkprodukter, som t.ex koproteinet eller de tillsatser man använder för att få produkterna i det skick man är van att mjölk osv "ska" vara, när de inte är laktosfria. Kanske är du överkänslig mot något sådant?
När jag blev sjuk i Ulcerös Kolit fick jag, som alla andra, instuktioner från de läkare jag träffat som jag idag inte kan begripa att någon delar ut. Uppenbarligen har du fått dina första smakprov på dylika råd... och fråga inte om kosten, det är ingen idé. Läkare är inte intresserade av livsstil, de är intresserade av symptom och medicin. Jag har den hårda vägen tagit reda på själv vad jag inte klarar av att äta, i mitt fall jäst, jästextrakt och glutamat, dvs smakförstärkare. Kombinera det med antibiotika och där har vi anledningen till mitt insjuknande. Ingen läkare tycker att det här är intressant information, och numera litar jag bara till min egen kropps reaktioner för att avgöra vad jag mår bra av eller ej.

Och det är PRECIS vad jag tycker att du ska göra också! Börja att för det första föra en noggrann matdagbok, ned till minsta tuggummi, kaffekopp eller vindruva. Notera sedan vad som händer. Uteslut saker som verkar ge reaktioner, lita inte på något, inte ens laktosfritt!Kör en extremt snäll kost i någon vecka, typ SCDs introdiet, och se om det gör skillnad. Prova någon probiotika, gör det skillnad? En del gjorde dock mig sjukare, så läs på ordentligt och hör dig för. Jag klarade ingen med yogurtpulver i t.ex. Jag tålde ö.h.t väldigt lite av det jag idag äter utan reaktioner, som smör, the, kaffe, allt starkt, stekt, kryddat... men det är olika för alla. Med tillfrisknandet kunde jag se hur jag började tåla mer och mer.
Jag tror och hoppas att du finner din väg till en snäll mage. Den försöker att protestera, men du har inte ännu funnit ett sätt att tolka signalerna. Lita bara till dina erfarenheter och din kropp, granska all annat information, även från läkarhåll, med kritisk blick.Det är bara du som lever i din kropp. Även av dietister har jag fått råd som jag idag skrattar åt.


Lycka till!
sara