Förresten så har jag under detta år på SCD alltid fått tillbaka min symptom, även fast de bara varit få och inte alls lika hemska som när de upptäckte min sjukdom för över ett år sedan. Men för ca två månader kände jag att nej nu måste jag ändra på något så att min läkning går snabbare, nu vill jag bli 100% fri från magen. Jag anade att det kunde vara honungens fel men jag kunde bara inte stå med tanken att inte ha god söt honung i min SCD-yougurt. Jag slutade med honungen och jag slutade med nötter (undantagsvis panering av fisk och annat med mandelmjöl och ibland äter jag cashewnötter men kanske bara 10 st på en vecka).


Under tiden som jag ätit denna diet har jag ibland haft kontakt med Paul Stocker på eatingscd.com. Han berättade för mig att det tog 4 år för honom att bli helt helt helt symptomfri. Den första tiden på dieten var ju fantastisk eftersom smärtan kanske bara var en tiondel av vad den varit tidigare. I takt med att tiden gick och han höll sig till dieten så gick det längre och längre tid mellan att han kände att magen inte var bra. En dag var alla symptom borta. Men det gick inte över en natt.


Precis så har det varit för mig. Symptomen (lätt smärta) har kommit tillbaka men det har gått längre och längre tid mellan att det kommit tillbaka. Jag har varit väldigt förstående inför detta och försökt att inte ta det så allvarligt de dagar jag känt att det stramat i magen. I BTVC (boken breaking the vicious cycle) skriver ju författaren att det tar längre tid att läka för de som har Crohns eller Ulcerös kolit än de som har IBS. Man talar om två år innan man är helt symptomfri.


Nu är jag så himla glad för jag har snart gått en månad utan något, inte den minsta känning från min mage. Och det är en sån seger ni kan inte ana! När jag tänker tillbaka på förra året vid denna tid då jag ätit dieten i två månader så var det väldigt tungt eftersom jag var tvungen att koka all mat, introducera ny mat försiktigt och aaah vilken komplicerad resa det var ibland. Men jag var enveten och fullkomligt övertygad om att jag skulle bli frisk eftersom så många på internet kunde bevisa detta, plus all kontakt jag hade med olika kontaktgrupper från usa. Ett år är inte så lång tid om man kan bli frisk... så jag stod och tänkte, va fan tiden går ju så snabbt snart är jag där. Och nu är jag där och är så evigt tacksam till mig själv att jag gjorde det! Det tar tid, man måste bara ha tålamod och lita på oss som går igenom den långsamma läkningen och kan bevisa för er att vi faktiskt bara blir bättre och bättre.


Jag skrev fel i tidigare inlägg. Det är den 5 juni som jag ska röntga min mage, alltså nu på onsdag. Förra fredagen lämnade jag in ett prov för att kolla kalkprotektinet (inflammationsvärdet i tarmen). Jag tror att jag kommer att få höra att det ser bra ut och att jag inte har någon inflammation. Men man vet aldrig. Förhoppningsvis stoppar jag inte i mig något riskabelt som nötter eller honung dagarna innan röntgen för i så fall kan magen bli lite orolig.

Spännande ska det bli i alla fall. Håll tummarna för mig!